torsdag 2 juni 2016

Recension: Feldschlösschen Pilsner

Feldschlösschen Pilsner
tysk pils



Fick ännu ett erbjudade om att testa öl, och jag gillar ju gratis öl så jag nappade såklart igen. When it rains it pours.. beer... liksom.. Fick hem en stor låda, inuti den låden en liten röd burk omsorgsfullt inpälsad bubbelplast. Lite onödigt kanske...

Men det ska bli gott tänkte jag.

Ölen är ljusgul, kristallklar med fluffigt skum som påminner om vispad äggvita. Så som det bör med en pilsner mao. Ingen dagens chock här inte. Stabilt!

Den har en torr brödig doft. Vörtkok (tja, tänk lite brödsirap typ?) blåser förbi. Slutligen hittar jag lite blommig, höig humle som liksom sätter pricken på i't på denna högst ochockerande pilsner. Stabilt, som sig bör.

Den har en mild och trevlig kolsyra, naggande beska. Känns inte alls så värst torr, men ej heller fyllig. Lagomt och stabilt.

Smaken drar lite väl mkt åt det söta hållet för mig. Smakar i övrigt rent och fräscht. Lite brödigt, lite höigt. Lång söt eftersmak med envis beska. Inte lika stabilt pga sötman.

Vad tycker jag då?
Jo, det är en rätt söt pilsner, men fräsch och trevlig liksom. Stabil. Absolut nått jag kan tänka mig att köpa när jag bara är sugen på en billig bra pilsner.  Denna lanserades i Systembolagets fasta sortiment igår (1/6 2016) och man får lägga ut 11:90 + pant för en burk.

Ölen var ett varuprov. Yeeeeh.

tisdag 24 maj 2016

Recension: Tuatara Conehead

Tuatara Conehead
air-hopped india pale ale



En öl som ev. kommer lanseras på Systembolaget vid ett senare tillfälle, som jag fick chansen att prova.

Gillar namnet, men inte namnet på stilen. "Air-hopped", vad innebär det? Att man fyller tanken med syre först, sen torrhumlar, för sämsta möjliga resultat? Nä.. Namnet syftar på att de flygit in nyskördad humle (Nelson Sauvin) från en grann-ö ENBART för denna brygd. För att humlen ska vara så färsk som bara möjligt.

Humle är ju en färskvara, och humle från Nya Zeeland är ju rätt ball.

Hur bra kan det bli då undrar ni?

Jag upplever den som något mörkare än APAn. Drar mer åt koppar än guld. Snyggt kristallklar. Härligt fluffigt skum med halvstora bubblor.

Doften är enormt fruktig. En stor bomb av torkad mango och honungsmelon. Tropisk frukt i överflöd.  Får en känsla av att stå mitt i en lyxig frukostbuffé i nått varmt land. Små inslag av knäckig karamell.

Mild kolsyra och mild beska.

Smaken är rätt kort, men väldigt fruktig. Mycket mycket mildare än den feta doften. Lite söt övermogen frukt. Ganska knäckigt/karamelligt.

Ett antiklimax efter den imponerande doften. Hade verkligen velat ha mer drag i smaken.

En lättdrucken och OK IPA, men upplevelsen blir lite för mycket "Jaha?"

* Flaskan var ett varuprov

onsdag 11 maj 2016

Recension: Tuatara Aotearoa Pale Ale (APA)

Tuatara Aotearoa Pale Ale 
pale ale på 5,8% ABV



Jorasåatteee... det dök upp en möjlighet att få prova några öl, och jag är ju inte den som tackar nej till en öl eller två... Det är ju det jag är into liksom.

Detta är en öl av stilen american pale ale kan man väl säga. Kanske även ska lägga till "klassisk". (Trenden just nu är väl så bleka och disiga humle öl som möjligt). Skillnaden mot en "vanlig" APA är att denna är bryggd enbart med humle från Nya Zeeland, där bryggeriet (Tuatara) har sin business.

Som hembryggare har jag ju lekt med humle från NZ med blandat resultat, men oftast brukar jag dra slutsatsen att det aldrig blir lika bra som med amerikansk. Eller iaf likadant, vilket är rätt obvious.

Enough small boom let's boom the boom-ah...

Flaskan i sig är riktigt flashig och snygg! Kapsylen den med. Känns som ett genomtänkt koncept. Lätt den snyggaste flaskan i rummet.

Häller upp och inspekterar. Ljust bärnstensfärgad, kristallklar.. Vitt fluffigt, krämigt  skum som lägger sig som ett filt på ölen.

Förvånansvärt fruktig och annorlunda doft. Fokus ligger på (över)mogen mango och papaya, men jag sniffar även fram svart te, kiwi, krusbär, nyklippt gräs och physalis.

Den känns ganska fyllig och trevlig i mun. Rätt mild kolsyra och bestämd men mild beska. Just how I like it.

Smaken följer såklart doften med mycket tropisk frukt; typ (över)mogen mango och papaya, som här känns tydligare än i doften. Bränt socker swishar förbi. Svart te. Physalis. Gott och trevligt.

Den här flaskan hade typ 2-3 månader på nacken, men kändes ändå riktigt fräsch. (De sätter hållbarheten på 9 månader, bäst-före datum ser man på flaskhalsen)

Jag tycker den var bra. Gillade den.  It's got it going on!



Flaskan var ett varuprov. Släpps på Systembolagets fasta sortiment i juni. Pris: 27,90 kr

söndag 8 maj 2016

LEIDENSCHAFT - berliner weisse x 3

LEIDENSCHAFT
berliner weisse x 3



Ja, det betyder typ passion för nånting på tyska... och tanken var att göra en passionsfrukts berliner weisse... men sen sket jag i det.

Berliner weisse (och gose) har varit en väldigt uppenbart växande trend bland hembryggare och "crafts" senaste åren. Ingen stil jag egentligen fallit för sådär, men det handlar nog mest om att det inte funnits nå vettiga berliners och gose att köpa i Sverige.

Men nu ba; Gose och berliner på ICA typ .

Komigen!

Klart jag var tvungen att göra ett försök på en sån stil.... Det var dags helt enkelt! Den växande trenden i min hembryggarbubbla 2015 var att jag läste på mer och bättre. När denna öl gjordes hade jag faktiskt lite koll på läget, för ovanlighetens skull..

Köpte lactobaciller som skulle va bra. Gjorde förkultur. Jäste varmt i 48 timmar. Hell yeh, jag gjorde allt! Men inte fan blev den sur för de.. Förkulturen förmodligen "infekterad" av vanlig jäst. Vörten jäste ut utan hjälp, vilket inte är möjligt med enbart lactobaciller.

Men ni vet ju hur jag är, jag är inte den som ger upp.. Slänge i en bottensats från SWAG DRINK. Väntade.... Slängde i en "infekterad" förkultur....

Tappade upp den till slut. Och då var den äntligen suuuuur! Och istället för att smaksätta med typiska frukter och/eller bär valde jag att göra en del "plain", en del med färsk ingefära och en del torrhumlad med Eldorado.

Resultatet blev iaf riktigt bra. Är egentligen inget större fan av alla dessa suröl längre, men de här blev softa. Tyckte speciellt mycket om de två smaksättningarna. Lite synd bara att de blev klara EFTER sommaren istället för innan, helt klart sommardricka.

Till utseendet är alla väldigt lika. Gyllengula, vitt fräsande skum som snabbt lämnar showen och helt kristallklara.

Men i doften skiljer de sig åt väldigt mycket. Den rena varianten luktar yoghurt, blommigt/somrigt med inslag av urin (på ett bra sätt!). Surt liksom. Den med ingefära har en väldigt dominant, men ändå balanserat mild doft av inlagd ingefära. Och lite yoghurt. Slutligen har vi Eldorado varianten. Den har den mest unika doften. Här blir man slagen av en fräsch doft av Piggelin, vitt vin och vindruvor.

Lätt munkänsla med i princip obefintlig beska. Kolsyran är bra, men på gränsen till för mild. Men det är så jag föredrar det. Lång småsöt eftersmak som vägs upp av en snygg syra.

I smakväg känns den rena uppfriskande simpel och ren. Lite inslag av röda vinbär/lingon, citronsaft. Känns surast av de tre. Ingefära varianten smakar ginger ale utan sockerchock och egenltigen inte mycket mer än så. Avslutas med en svag hetta. Eldorado varianten kör vidare med Piggelin och vindruvor. Upplevs som minst syrlig.

Helt klart en trio öl jag är nöjd med och kan tänka mig att göra om nån vår.

INFO
Malt
2000 g pilsnermalt
1000 g vetemalt

recirkulerade 5l, lakade av med 4l vatten @ 80°C

Mäskschema
60 min @ 66°C

Kok - 75 min
75 min - 1 g Pacific Gem (15,7% AA)
10 min - 1/2 tsk jästnäring

Jäsning
Kylde ner vört till 32°C. Jäste i 48 timmar med en 1l förkultur på White Labs WLP672 Lactobacillus Brevis så varmt som möjligt, inpackad i en tjock vinterjacka i lägenhetens varmaste rum. Tillsatte därefter 1/3 pkt US-05.

Tillsatser/highlights
17/5 - Tar med hinken in i duschen och badar med den. Sätter på en tjock tröja.
20/5 - Tillsätter slatt från SWAG DRINK
22/5 - Noll syra
15/6 - Sur! Tillsätter misslyckad/”infekterad” förkultur.
22/7 - Tappar 10 l. Torrhumlar 10 l med 100 g humle och tillsätter 60 g färsk ekologisk ingefära i 4,5 l.
29/7 Tappar 9 l torrhumlad och 4 l ingefärsbärs

Övrigt
Volym (färdig vört): 25 L
OG: 1,032 - FG: 1,004
Alkoholhalt: ca 3,8% (efter primning)
Bryggdag: 14/5 2015 - Tappad: 22/7 & 29/7 2016
Primad med ca 5 g druvsocker / l

söndag 1 maj 2016

Ölstövel vs Teku

Ölstöveln fortsätter hävda sig mot snobbarna i branschen. Dagens utmanare är en gigant i sammanhanget, TEKU



Ett glas utformat av den väldigt intressanta och begåvande italienska bryggaren Teo Musso (Baladin) tillsammans med en italiensk ölexpert som jag inte alls känner till; Lorenzo Dabove aka Kuaska(?). Anyhow, Te(o) + Ku(aska) = TeKu. Glaset tillverkas hos tyska Rastal.

Detta är det absolut snyggaste glaset ever IMHO. Det är kantigt, men ändå runt och fylligt. Dess fylliga form i mitten får vilken öl som helst att se helt magisk ut. Det är sexigt helt enkelt.

I glasen finner vi en klassiker från Stone. Old Guardian. Denna med årgång 2014.

Vi börjar med det visuella:
Stöveln upprepar samma beteende som i förra testet. Bombar fram ett stort och fluffit skum och uppfattas som något ljusare i färgen. Teku som i vanliga fall presenterar ölen som "sexigast i världen" failar, men jag skyller på ölen. Platt skum, mörkt och disigt utseende.

Vinst till Ölstöveln.

Fortsätter med näsan...
Stöveln hostar en spritig, kraftig och odiskret doft rakt i fejjan. Känns lite som att stå i en liten hiss med hus-alkisen och ha honom flåsandes mot dig. Blir dock något bättre efter en stunds vädring.. Teku luktar som en barrskog efter ett sommarregn blandat med lite sprit. Fräscht och tungt på samma gång. Doften är tydligare och delikatare.

Lätt vinst för Teku.

Slutligen får munnen smaka..
Stöveln blir platt rätt fort. Smakar hyfsat gott, men det blir en lite störig rundgång av en egen andedräkt blandat med flåsande alkis.  Upplevelsen slutar med en ovälkommen skvätt bärs på fejjan. Tekun är även här överlägsen. Det är snyggt och elegant. Smaken känns mer nyanserad och får bredare spelrum.

Teku vinner igen.

2-1 till Teku och därmed vinst!! Yeeey. Otippat va?! ;D

Ytterligare ett rätt roligt och intressant test av glas... Något inom mig säger att Spiegelau Barrel Aged (som jag testade förra gången) är något bättre än Teku som glas, men jag håller nog ändå Teku som min favorit. Det är snyggt och modernt. Lite edgy.

Ölen var helt ok. Börjar bli mer och mer uppenbart för min egen skull att jag gillar "färska" öl. De flesta vinner helt enkelt inte på lagring... Den hade tappat en del sting.

Båda glasen finns att köpa på Sejdelshoppen

söndag 17 april 2016

Ölstövel vs Spiegelau Barrel Aged

Fick en förfrågan från Sejdelshoppen om jag ville testa lite glas på bloggen, och jag nappade direkt. Kul att skriva om nått annat än mina hembrygder hela tiden. Kul att ha nått mål med skrivandet och lite mer ansvar. Och även kul att testa lite glas som jag annars inte skulle testa så här "seriöst".

Har sett en hel del bloggare skriva utförliga, seriösa och bra recensioner av glas och kände lite att jag inte hade mycket att tillföra där. Jag är rätt kass på att hitta nyanser och sånt.

MEN, en seriös/oseriös serie där glas ställs mot varann kan jag göra!

Ölstöveln är så charmigt fel och ful. Så himla långt ifrån allt vad "finöl" är. Och just därför blir serien "Ölstövel vs....."



I dagens inlägg ställs Ölstövel mot Spiegelau Barrel Aged, ett glas som är speciellt utvecklat för fatlagrade öl. Ett sammarbete med ett antal amerikanska bryggerier (Great Divide, Green Flash, Uinta och Cigar City)

Det är ett snyggt och rymligt glas (510ml), med fina runda former och raka kanter vid öppningen.

Ölen som de båda glasen testkörs med är en öl som jag haft ståendes alldeles för länge. En öl som bryggdes för att fira en krog jag ändå aldrig besöker. En öl av ett bryggeri som vet hur man gör starka och/eller fatlagrade öl.

Möt North Coast Oliver Twist 20th Anniversary Ale.

När ölen är upphälld och klar fokuserar jag på det visuella.

Stövel har ett helt klart fluffigare och hållbarare skum, och ölen upplevs som ljusare. BA omsluter ölen på ett vackert sätt, men har ett mindre skum. Dock behåller BA en hinna av skum hela tiden, när Stövel fölorar sitt.

Jämn match, men BA vinner.

Sedan får min näsa jobba.

Stöveln bjuder på en kraftig, onyanserad, diffus och burdus doft som samtidigt är rätt avlägsen. BAs doft är mer finstämd, nyanserad, försiktig med ett moget djup. Mycket snyggare och breadare spektrum.

BA vinner lääääätt

Slutligen får min mun smaska på bärsen.

Blir lite förvånad då det även är en viss skillnad mellan glasen här. Stövel kastar ölen i mitt fejs utan förspel eller finess. Upplevelsen blir något småtråkig och vattnig. BA försöker sitt bästa med att omsluta min underläpp och sakta fylla min mun med drycken för maximal njutning. Det känns bättre, och nästan lite fylligare.

BA vinner igen.

Kul jämförelse som gav lite mer än jag trodde. Barrel Aged var grymt mkt bättre. Nu laddar jag inför nästa match!

Båda glasen finns att köpa på Sejdelshoppen. Ölstöveln är jävligt kul och "fel", har faktist använt det flera ggr till andra öl "bara för att". Barrel Aged är ett snyggt, trevligt och bra glas. Ölen var inte så himla bra.

(obs hela inlägget är skrivet med en hand, då min katt Twiggy av rasen Devon Rex är sjukt gosig och sällskaplig)

lördag 13 februari 2016

THE CONTINENTAL (2) - ceder aged braggot on brett

THE CONTINENTAL (2)
ceder aged braggot on brett



Ja! Eller hur? Smaka på det! En mölska med brettanomyces claussenii, lagrad med cederträ.



Så skulle jag kunna summera det hela. Men ni känner mig, jag gillar att ordbajsa lite också.

The Continental är lite tänkt som den där lite fakelyxiga ölen, som vi tar typ 250 kr flaskan för. Där vi säger "Den är jäst med en exklusiv champagne-jäst, bryggd med de finast råvarorna osv bla bla bla..", och du genast börjar associera med lyx, överflöd och en dryck som är starkt förankrad i fina sällskap för fina tillfällen. Vidare tänker du typ "Åhfan, den ska jag skåla med på nyår och imponera på mina vänner! Lätt värt 250 spänn."

Ja, jag raljerar.. men ändå.. Visst är det så att ni tänker "lyx" så fort nån säger champagne? Som om det vore lyxigare eller finare än en öl som fått samma omsorg..

Mikkeller har ju sin Nelson Sauvignon, som är rätt hyfsad (har den tappat senaste åren eller är det bara jag?). Sen finns de ju Deus Brut des Flandres, men jag dricker nog hellre Arboga 10,2 än den... (faktiskt har jag testat dem sida vid sida och föredrog Arboga 10,2...) osv. Det brukar helt enkelt vara mer snack än verkstad.

Så vad gör man som hembryggare? Jamen självklart, man gör sin egen tolkning!

Första versionen blev väldigt bra, men med en lite väl intensiv karaktär av brett c (för mig är det en väldigt fruktig doft åt ananas-hållet)..

Tanken med uppföljaren var att skruva ner brett karaktären lite, och med honung höja känslan av ett sprudlande vin. Citra valdes för dess annorlunda och häftiga arombidrag. Sen ville vi även förstärka det hela ytterligare med en fejkad fatlagring, och när det dök upp cederträ på Humlegården kändes det som ett match made in heaven.

HA!

Det var det inte!!!

Cederspiralen gav ölen en väldigt obehaglig beska, och bara en liten touch ceder.

Truly golden. Jättesnygg! Kristallklar. Vitt skum som snabbt lägger sig. (yeah yeah, you know the drill..)

Doftar härliga sultanrussin, ananas, en skvätt honung, fläderblommor, saffransbullar swishar förbi, jävla cederträ och obestämd citrusfrukt.

Lätt och torr i mun. Grov beska, som att ligga i ett badkar fullt med det vita i en grapefrukt och hångla med det.. Kolsyran försvinner snabbt helt och hållet. Ganska platt. Kunde verkligen ha haft i mer primingsocker.

Smaken är trevligt fruktig. Hittar givetvis grapefrukt, men även sultanrussin, ceder, ananas, fläder, cider och honung.. Gott, men det går verkligen inte att värja sig för den där BEEEESSSKANNNnnnnnn...

Cedern förstörde verkligen en öl som hade kunnat vara riktigt njutbar och elegant. Med lite mer kolsyra och NOLL ceder hade vi haft en "winner!"

När version tre görs blir det nog med 1/3 honung, resten som denna och ABSOLUT INGEN CEDER! Ev. lättrostad amerikansk ek... :D

INFO
Malt
2500 g pilsnermalt
300 g havregryn
200 g CaraPale, Viking
100 g Caramel 40L, BRIESS

recirkulerade 5l, lakade av med 4l vatten @ 80°C

Mäskschema
60 min @ 70°C & 5 min @ 74°C

Kok - 120 min
120 min - 10 g Pacific Gem (15,7% AA)
15 min - 30 g Citra
15 min - 1/2 krm protafloc
10 min - 1/2 tsk jästnäring

Post-boil @ 80°C
10 min - 70 g Citra

Post-boil @ 40°C
1500 g Mörkö Försommar Honung
1500 g Mörkö Skogshonung

Jäsning
Kylde ner vört till 18°C. Jäste med en enkel förkultur på White Labs WLP718 Avize Wine runt 18-20°C. Efterlyste (<- efterjäste, men rättstavningen fattar inte sånt) med White Labs WLP645 Brettanomyces Claussenii.

Övriga tillsatser
11/10 - Tillsätter Brett C, FG är då 1,018.
1/2 - Tillsätter 1,5 vederstav och noterar små svarta flingor som flyter omkring på ölen… Weird.

Övrigt
Volym (färdig vört): 21,5 L
OG: 1,082 - FG: 1,008
Alkoholhalt: ca 10% (efter primning)
Bryggdag: 27/9 2014 - Tappad: 3/3 2015
Primad med ca 5,5 g druvsocker / l