tisdag 29 november 2016

SUCH JUICE, MUCH WOW - mosaic pale ale

SUCH JUICE, MUCH WOW
mosaic pale ale



Det var ett tag sen sist va? Är det nån som ens läser nu?

Idag tänkte för ovanlighetens skull skriva ett inlägg om en öl som INTE är typ 1+ år gammal (än) iaf.

Detta är en "Mosaic single hop pale ale" som jag bryggde i våras nån gång.

Mosaic är ju en sån där oerhört trevlig humlesort, NÄR MAN FÅR TILL DEN. Jag upplever den oftast som väldigt lökig med väldigt mycket passionsfrukt. Men det handlar nog väldigt mycket om vad ens lilla hjärna associerar aromerna med..

Gott är det iaf.

Under år 2015 gjorde jag en del "humliga" öl. Jag trodde att jag hade knäckt koden, löst gåtan. Jag skulle få till helt magiska och humliga öl. Det sket sig ju rätt rejält kan jag säga... ;D

Den här ölen är nån slags motreaktion till alla dem. Här skalade jag ner, körde på biffig humle och en neutral jäst, samt testkörde att ha i mjölksyra i mäsken - för att väga upp oxidering eller nått.

Väldigt inspirerad av All In Brewing Unsecret Ingredient - Mosaic.

Upphälld i glaset skådar jag en kissgul och väldigt klar öl med ett dåligt skum.

Dem doftar vääääldigt mycket Mosaic. Helt fantastiskt! Lite bökigt (<- HA! "Bökigt"! Jävla rättstavning), mkt tropisk frukt. Specifikt ananas och en massa passionsfrukt. Får en släng sommarblommor i nyllen också.

Kittlande men mild kolsyra. Mild beska. Halvsöt eftersmak. Lagom fyllig. Gör det den ska.

Väldigt fruktig smak, med ett ton passionsfrukt och ananas dansandes på tungan. Lite maltsirap bakom allt. Men omg, passionsfruktjuice delux!

BRA ÖL! Jag är nöjd!

INFO
Malt
4500 g pilsnermalt
800 g Maris Otter Extra Pale

+ 20 g pH 5,2 stabilizer

Mäskschema
60 min @ 65°C

recirkulerade 5l, lakade av med 5l vatten @ 80°C

Kok - 60 min
60 min - 24 g Pacific Gem (15,7% AA)
60 min - 1 tsk mjölksyra
20 min - 30 g Mosaic
15 min - 1/2 krm protafloc
10 min - 2 krm jästnäring

Post-boil @ 80°C - 30 min
70 g Mosaic

Torrhumling 4 dagar (rumstemp)
200 g Mosaic

Jäsning
Kylde ner till 18°C. Jäste runt 17°C med 2 pkt Mangrove Jack’s M44 West Coast Ale

Övrigt
Volym (färdig vört): 24 L
OG: 1,056 - FG: 1,012
Alkoholhalt: ca 5,9% (efter primning)
Bryggdag: 26/3 2016 - Tappad: 14/4 2016
Primad med ca 5 g druvsocker / l

lördag 20 augusti 2016

GAPA! (version 3) - hoppy pilsner

GAPA!
hoppy pilsner



Historien om en accidental pilsner med lätta fruktiga toner som jag bryggde förra sommaren...

Den skulle egentligen jäsa med kölsch-jäst som tidigare versioner, men av ngn anledning fick den förkulturen en släng lactobacill och var därmed inte lämplig för en humlig ren öl imo.. ;)

Detta upptäckte jag när vörten var nedkyld och klar. Good to go liksom. Wtf gör man? Ingen panik, jag rotade i kylen efter jäst.. Visade sig att det enda jag hade hemma var 2 pkt Saflager w34/70. Så det fick bli en pilsner istället.

Sen vare bara att ställa in kylen på 12°C och ställa in vörten.. Ibland får man free-styla lite bara.

Eftersom det blev en pilsner:ish bestämde jag mig för att inte torrhumla skiten ur den med potent US-humle, utan köra med ”lite” rester jag hade i frysen.

Resultatet blev faktiskt riktigt trevligt.

Ljusgul, smådisig med ett vitt skum som snabbt la sig som en tunn filt på ytan.

Superfräsch och lätt doft av söt malt, persika, citrus och godis.

Lätt och fräsch i mun, hyfsat crisp för att vara hembrygd och flaskjäst. Lagom kropp för stilen. Rätt låg kolsyra. Tydlig och bra beska.

Lätt, men tydligt humligt smak med drag åt persika, citrusfrukter och tuttifruttigodis, samt en skvätt kornmalt.

Lång sötaktig eftersmak med en ihållande beska.

Jag gillade den mycket, och den gick åt fort som fan… ;)

INFO
Malt
3000 g pilsnermalt
500 g havregryn
100 g Caramel 40L, Briess
100 g Carapale, Viking

Mäskschema
60 min @ 65°C

recirkulerade 4l, lakade av med 4l vatten @ 80°C

Kok - 75 min
75 min - 20 g Pacific Gem (15,7% AA)
15 min - 1/2 krm protafloc

Post-boil @ 100°C - 20 min
50 g Amarillo

Torrhumling 7 dagar
50 g Amarillo
50 g Willamette
100 g Styrian Bobek

Jäsning
Kylde ner till 18°C. Ställde in i kyl runt 10°C. Lät den jäsa i 2 veckor, sen  fick den stå 48h i rumstemp och därefter lagring i 4 veckor @ 4°C

Övrigt
Volym (färdig vört): 22 L
OG: 1,044 - FG: 1,010
Alkoholhalt: ca 4,6% (efter primning)
Bryggdag: 15/6 2015 - Tappad: 19/8 2015
Primad med ca 5 g druvsocker / l

måndag 11 juli 2016

Le Soleil Est Pres de Moi (v. 4) - french saison

Le Soleil Est Pres de Moi (v. 4)
french saison



Det är ju en bra bit över år sen jag bryggde denna öl, som utmärker sig bland mina öl med att vara en av de enda som jag skriver med både stora och små bokstäver (istället för enbart stora).

Brygger den varje vinter/vår, njuter av den varje vår/sommar. Har gjort så senaste 4-5 åren. Den är bra. Den är stabil.

Gör små ändringar varje år också, men basen stays the same: pilsnermalt, viennamalt och carapale. I den här versionen hade jag i vete- och havreflingor, sen torrhumlade jag den med en lagom dos slovensk humle (Styrian Bobek). Honung, som jag haft i alla tidigare versioner, tog jag bort. Detta för att undvika allt för hög alkoholhalt, dessutom tror jag inte lite honung tillför så mycket i en sån här öl.

Hade tänkt kyla ner till 22°C och låta den jäsa okontrollerat därifrån, för att få ute mer estrar och sånt, men fegade ur och kylde ner till 20°C istället..

Jag tror nånstans att årets version blir den sista på ett tag. Den franska saison-jästen är jätteskön att ha att göra med; den jäser snabbt och aggressivt, tillför en fyllighet i ölen, bjuder på en lagom mängd estrar och dylikt. En bra nybörjarjäst för saison tycker jag. Meeeeeen, ölen blir inte mer spännande än så.. Jag måste utforska lite belgiska saison-jäster i framtiden, och få till den där härligt kryddiga karaktären vissa har.

Nåväl, omdöme:
Första glaset man häller upp blir helt kristallklart (resterande not so much...). Gyllengul med ett fluffigt luftigt skum som ligger kvar länge.

Doftar kryddig kåda, estrig jäst, stenfrukter, röda vinbär och en släng cider. Trevligt, men jag har börjat sukta efter mer attityd!

Ganska torr, men ändå rätt fyllig - vilket är ett stort plus med den här jästen. Ganska lång och sötaktig eftersmak.

Fruktig smak, med fokus på stenfrukter. Lite kådig humle. Honungsmelon. Fruktgodis. Och givetvis en jäkla massa typiska saison estrar, men något milda.

En väldigt trevlig saison, som jag alltid blir nöjd med. Den är trevlig liksom.. What's not to like, egentligen?

INFO
Malt
2250 g pilsnermalt
1000 g viennamalt
500 g carapale, VIKING
500 g red wheat flakes, BRIESS
300 g havregryn
250 g pale ale malt (hade en skvätt över)

recirkulerade 4l, lakade av med 5l vatten @ 80°C

Mäskschema
60 min @ 66°C

Kok - 90 min
90 min - 17 g Pacific Gem (15,7% AA)
20 min - 20 g Styrian Bobek

Post-boil @ 80°C
20 min - 80 g Styrian Bobek

Torrhumling - 7 dagar
100 g Styrian Bobek

Jäsning
Kylde ner vört till 20°C. Jäste med 1 pkt Wyeast 3711 French Saison i rumstemp.

Övrigt
Volym (färdig vört): 24 L
OG: 1,050 - FG: 1,004
Alkoholhalt: ca 6,1% (efter primning)
Bryggdag: 19/4 2015 - Tappad: 13/5 2015
Primad med ca 5 g druvsocker / l

lördag 2 juli 2016

Ölstövel vs Pilsnerglas feat. Reijmyre Bryggarglaset

Detta blir det avslutande (...eller?) inlägget om Ölstövelns rise and fall. En episk saga som påminner på många sätt om mer storslagna äventyr som "Stjärnornas krig" och "Sagan om ringen". Men dessa moraliska fantasibyggen tycks sprungna ur samma önskan att se världen i överblickbart format - i svart och vitt, gott och ont - och de genomsyras av samma förhoppning om att det rättänkande fåtalet till slut ska kunna besegra den mörka övermakten.



Denna gång utmanar den Pilsnerglaset!!!! Och som av en slump råkade Bryggarglaset af Reijmyre Glasbruk precis passera, och kräfde att få deltaga i fighten. Detta mottogs inte väl av de övriga slagskämpar då Bryggarglaset af Reijmyre har en powerlevel på over 9000!!!!

Nynäshamns Ångbryggeri Pickla Pils valdes av samtliga som weapon of choice.

Nåväl, Pilsnerglaset är ett helt normalt avlångt glas, som jag ärligt talat upplevde som "billigt" när jag höll det i min hand första gången. Men jag ändrade åsikt när det var fyllt med öl och stoltserade framför kameran. Det ser snyggt ut helt enkelt, och är schyst att hålla i...

Nu till den brutala blodiga fantastiska megamasterblaster fighten!

Vi häller upp och beskådar skådespelet på säkert avstånd.

Pilsnerglaset sprudlar upp ett fluffigt och imponerande skum. "Ser ut som vispad äggvita!!", hör jag åksådare skrika innan de svimmar av upplevelsen.

Ölstöveln tar i så att den nästan spricker men åstakommer inget imponerande skum. Det blir luftigt och lite tragiskt, håller inte alls upp lika väl som Pilsnerglasets.

Reijmyre träder fram i all sin prakt, och smäller till med ett perfekt skum. "Supermannen existerar, och han är ett ölskum" säger en märktbart upphetsad kommentator.

Vinst till Reijmyre!

(nu orkar jag skriva fantasifullt längre.... liten son sitter i knät och gnäller om Turtles...)

Doften de tre bjuder på är mild, med inslag av gräsig humle och vitt formbröd. Pilsnerglasets doft är klart mildast, Ölstöveln är mest intensiv - men ful, och Reijmyres doft är snyggast - mest balanserad och tydlig utan att bli för intensiv.

Även denna gång vinner Reijmyre.

Som drickupplevelse är Pilsnerglaset lättklunkat, med bra kolsyra, och en bra öppning. Ölstöveln har lite tjocka och nästan vassa kanter, samt lite för stor öppning vilket ger en dålig klunkbarhet. On top of that får man lätt en skvätt öl i fejsen om man håller glaset fel. Reijmyre har väldigt tunna kanter med en rätt liten öppning, njutningsfull att dricka ur.

Vinst till Reijmyre.

Ölen smakar gott som fan i alla glas. Bäst i Reijmyres, och sämst i Ölstöveln, men det är rätt små skillnader.

Så, Reijmyres glas vinner inte helt otippat. Men det är ett grymt snyggt glas för ett rätt stor summa pengar. Använder det nästan aldrig pga "för lat för att handdiska glas, och för rädd för att diska i diskmaskin". Pilsnerglaset är ju klart billigare, och absolut värt att köpa! Går det sönder är det ingen brakförlust liksom. Ett bra och neutralt glas liksom, som får klart godkänt med guldstjärna i kanten.

Både Pilsnerglaset och Ölstöveln finns att köpa på Sejdelshoppen

torsdag 2 juni 2016

Recension: Feldschlösschen Pilsner

Feldschlösschen Pilsner
tysk pils



Fick ännu ett erbjudade om att testa öl, och jag gillar ju gratis öl så jag nappade såklart igen. When it rains it pours.. beer... liksom.. Fick hem en stor låda, inuti den låden en liten röd burk omsorgsfullt inpälsad bubbelplast. Lite onödigt kanske...

Men det ska bli gott tänkte jag.

Ölen är ljusgul, kristallklar med fluffigt skum som påminner om vispad äggvita. Så som det bör med en pilsner mao. Ingen dagens chock här inte. Stabilt!

Den har en torr brödig doft. Vörtkok (tja, tänk lite brödsirap typ?) blåser förbi. Slutligen hittar jag lite blommig, höig humle som liksom sätter pricken på i't på denna högst ochockerande pilsner. Stabilt, som sig bör.

Den har en mild och trevlig kolsyra, naggande beska. Känns inte alls så värst torr, men ej heller fyllig. Lagomt och stabilt.

Smaken drar lite väl mkt åt det söta hållet för mig. Smakar i övrigt rent och fräscht. Lite brödigt, lite höigt. Lång söt eftersmak med envis beska. Inte lika stabilt pga sötman.

Vad tycker jag då?
Jo, det är en rätt söt pilsner, men fräsch och trevlig liksom. Stabil. Absolut nått jag kan tänka mig att köpa när jag bara är sugen på en billig bra pilsner.  Denna lanserades i Systembolagets fasta sortiment igår (1/6 2016) och man får lägga ut 11:90 + pant för en burk.

Ölen var ett varuprov. Yeeeeh.

tisdag 24 maj 2016

Recension: Tuatara Conehead

Tuatara Conehead
air-hopped india pale ale



En öl som ev. kommer lanseras på Systembolaget vid ett senare tillfälle, som jag fick chansen att prova.

Gillar namnet, men inte namnet på stilen. "Air-hopped", vad innebär det? Att man fyller tanken med syre först, sen torrhumlar, för sämsta möjliga resultat? Nä.. Namnet syftar på att de flygit in nyskördad humle (Nelson Sauvin) från en grann-ö ENBART för denna brygd. För att humlen ska vara så färsk som bara möjligt.

Humle är ju en färskvara, och humle från Nya Zeeland är ju rätt ball.

Hur bra kan det bli då undrar ni?

Jag upplever den som något mörkare än APAn. Drar mer åt koppar än guld. Snyggt kristallklar. Härligt fluffigt skum med halvstora bubblor.

Doften är enormt fruktig. En stor bomb av torkad mango och honungsmelon. Tropisk frukt i överflöd.  Får en känsla av att stå mitt i en lyxig frukostbuffé i nått varmt land. Små inslag av knäckig karamell.

Mild kolsyra och mild beska.

Smaken är rätt kort, men väldigt fruktig. Mycket mycket mildare än den feta doften. Lite söt övermogen frukt. Ganska knäckigt/karamelligt.

Ett antiklimax efter den imponerande doften. Hade verkligen velat ha mer drag i smaken.

En lättdrucken och OK IPA, men upplevelsen blir lite för mycket "Jaha?"

* Flaskan var ett varuprov

onsdag 11 maj 2016

Recension: Tuatara Aotearoa Pale Ale (APA)

Tuatara Aotearoa Pale Ale 
pale ale på 5,8% ABV



Jorasåatteee... det dök upp en möjlighet att få prova några öl, och jag är ju inte den som tackar nej till en öl eller två... Det är ju det jag är into liksom.

Detta är en öl av stilen american pale ale kan man väl säga. Kanske även ska lägga till "klassisk". (Trenden just nu är väl så bleka och disiga humle öl som möjligt). Skillnaden mot en "vanlig" APA är att denna är bryggd enbart med humle från Nya Zeeland, där bryggeriet (Tuatara) har sin business.

Som hembryggare har jag ju lekt med humle från NZ med blandat resultat, men oftast brukar jag dra slutsatsen att det aldrig blir lika bra som med amerikansk. Eller iaf likadant, vilket är rätt obvious.

Enough small boom let's boom the boom-ah...

Flaskan i sig är riktigt flashig och snygg! Kapsylen den med. Känns som ett genomtänkt koncept. Lätt den snyggaste flaskan i rummet.

Häller upp och inspekterar. Ljust bärnstensfärgad, kristallklar.. Vitt fluffigt, krämigt  skum som lägger sig som ett filt på ölen.

Förvånansvärt fruktig och annorlunda doft. Fokus ligger på (över)mogen mango och papaya, men jag sniffar även fram svart te, kiwi, krusbär, nyklippt gräs och physalis.

Den känns ganska fyllig och trevlig i mun. Rätt mild kolsyra och bestämd men mild beska. Just how I like it.

Smaken följer såklart doften med mycket tropisk frukt; typ (över)mogen mango och papaya, som här känns tydligare än i doften. Bränt socker swishar förbi. Svart te. Physalis. Gott och trevligt.

Den här flaskan hade typ 2-3 månader på nacken, men kändes ändå riktigt fräsch. (De sätter hållbarheten på 9 månader, bäst-före datum ser man på flaskhalsen)

Jag tycker den var bra. Gillade den.  It's got it going on!



Flaskan var ett varuprov. Släpps på Systembolagets fasta sortiment i juni. Pris: 27,90 kr